Ekonomin i världen

Jag satt och funderade över hur ekonomin i västvärlden har utvecklat sig. De som har möjlighet skor sig och blir allt rikare medan många andra blir fattigare. Det innebär att de som inte är så rika, minskar sina inköp av varor. Vilket i sin tur bidrar till att den ekonomiska aktiviteten i samhället minskar (Många får mindre med pengar och handlar mindre)

För att kompensera för den minskade köpkraften så sänker staten skatten och lånar upp pengar för att få hjulen att gå runt. Det gör att de flesta inte märker att de rika skor sig på deras bekostnad, eftersom allt verkar att fortsätta som vanligt. Men allt sker med lånade pengar och som med alla lån, så måste de betalas en dag. Om man nu inte kan tvinga något U-land att betala skulden.

I praktiken betyder det att det svenska folket genom den borgerliga regeringens försorg lånar pengar, som de ger till de rika.

Arbetlöshet och övergrepp

Jag sitter här och funderar över arbetslösheten och att de arbetslösa får stå till svars för sin egen och andras arbetslöshet. Det är ju att ge de arbetslösa allt ansvar för arbetsmarknaden, ett ansvar utan makt att förändra. Man säger åt den arbetslöse som sökt hundratals med arbeten att det är ditt eget ansvar att hitta ett arbete och gör du inte det så ska du för att motiveras få mindre med pengar. Trots att alla vet att de lediga arbetena blir färre och färre.

Det påminner om en ficka som blivit våldtagen och där man under rättegång börjar granska hennes liv istället för att granska våldtäcktsmannen. Där hon får redogöra för vad hon hade på sig och sina sexuella kontakter. Slutsatsen i en sådan rättegång är att: Hon har orsakat detta och det är helt på hennes eget ansvar som hon ska bli våldtagen, eller inte.

Offret för övergreppet är alltså den som är ansvarig. Den arbetslöse ska bli bespottad för att han eller hon mist sitt arbete. Den våldtagna är den som ska stå till svars för hon blivit våldtagen. I förlängningen så blir det den som är utsatt för våld eller andra övergrepp som ska stå till svars för övergreppen.

En fascistotid syn på sakernas tillstånd som tydligen får allt vidare spridning i samhället.

Allt går åt helvete

Tittar i tidningarna och ser att allt bara blir sämre. Här i Luleå har en pyroman som inte hörts av på 6 år startat sin verksamhet på nytt. Ett hyreshus på Hertsön brann ner för några dagar sedan.

Talibanerna utvidgar sitt territorium och är nu etablerade i Pakistan också, där strider pågår för fullt. I Rosengård så brinner det och laglöshet råder. Polis , väktare och brandkår går inte in i området för risken att bli utsatt för grovt våld.

Den finansiella krisen sprider sig över världen och allt fler hamnar i arbetslöshet. En arbetslöshet som göder social misär, sjukdom, alkoholism, drogmissbruk, kriminalitet, prostitution och fattigdom. En situation som skapar apatiska, fattiga bidragstagare utan hopp.

Ovanpå det så har vi eller har haft en pandemi på gång i Mexiko, som hotar att sprida ett dödligt virus över hela världen. Ett virus som man misstänker kan vara lika dödligt som Spanska sjukan.

Men man ska inte tappa hoppet, ännu skiner solen (ibland) och ozonhålet över Arktis ökar inte i storlek (lika fort som förr). Isarna på Grönland har inte ännu smält och orsakat översvämningar (London och New York ligger fortfarande på torra land) Så lite glad får man vara :-)

Borgerlig dominans i tidningsvärlden = minus för Sossarna

Att den borgerliga dominansen i media skulle medföra att Mona Sahlin får fler negativa artiklar än Reinfeldt i opposition är väl inte så konstigt. Det vore ju väldigt underligt om högerpressen skulle vara positivt inställd till en socialdemokratisk partiledare.

Att man sedan kritiserar socialdemokratiska företrädare för att vara för flata inför media, så är det något som jag kan hålla med om. Den sista partiledaren som trots högerns svartmålning av honom, fortsatte att engagerat propagera för ett gott samhälle, var Palme. Som vi alla vet så blev han mördad. Troligtvis av någon som inte delade hans vision. Ett mord som i vissa högerkretsar firades med champagne och cigarr.

Man kan stilla undra: Hur skulle de reagera i borgerliga kretsar, om en ledande socialdemokrat firade statsministerns mord med champagne?

Jag vet inte om morden på socialdemokrater i regeringsställning, kan ha gjort att ledande personer inom socialdemokratin blivit försiktigare. Men tanken är ju inte orimlig.

Länk till artikel i DN

Arbetslösheten en upprepning av tidigare kriser

Att arbetslösheten stiger är väl inte så förvånande. Samma politik har förts av de flesta regeringarna i världen. Man har låtit kapitalet få friare spelregler i tron att det ökade tillväxten. En tro som några liberaler hade redan i slutet på 1700-talet. Men det har aldrig fungerat, utan det har alltid inneburit att ekonomin har kraschat.

I Europa har vi haft borgerliga regeringar som med fulla segel styrt mot undergången i tron att det var den fria företagsamheten som skulle lösa alla problem. Bush regering i USA har också glatt seglat på i tron att allt löser sig av sig själv. Sedan så blir man förvånad över att de som styr över det privata kapitalet roffar åt sig så mycket de kan. Deras bonusar, otroligt höga löner och höga pensionsavtal är alla ett utryck för kapitalismens kärna: Egoismen.

För vanliga människor återstår nu att betala dessa parasitiska kapitalisters rofferi under mycket lång tid. Detta medan de rika knösarna som skapat krisen inte alls berörs, utan lugnt kan fortsätta sina liv som vanligt.

Som slutnot kan jag säga att: Efter eller i samband med finansiella krascher så har det alltid uppstått repressiva inslag som har riktats mot grupper av människor. I Sverige har vi ju FRA och Ipred som färska exempel. Även hetsen mot sjuka och arbetslösa är ett tecken på en mer repressiv attityd mot medborgarna. I grunden en borgerlig syn på tillvaron där den rike är duktig och den fattige är en parasit.

Länk till till artikel i DN om arbetslösheten