skip to main |
skip to sidebar
Att den borgerliga dominansen i media skulle medföra att Mona Sahlin får fler negativa artiklar än Reinfeldt i opposition är väl inte så konstigt. Det vore ju väldigt underligt om högerpressen skulle vara positivt inställd till en socialdemokratisk partiledare.
Att man sedan kritiserar socialdemokratiska företrädare för att vara för flata inför media, så är det något som jag kan hålla med om. Den sista partiledaren som trots högerns svartmålning av honom, fortsatte att engagerat propagera för ett gott samhälle, var Palme. Som vi alla vet så blev han mördad. Troligtvis av någon som inte delade hans vision. Ett mord som i vissa högerkretsar firades med champagne och cigarr.
Man kan stilla undra: Hur skulle de reagera i borgerliga kretsar, om en ledande socialdemokrat firade statsministerns mord med champagne?
Jag vet inte om morden på socialdemokrater i regeringsställning, kan ha gjort att ledande personer inom socialdemokratin blivit försiktigare. Men tanken är ju inte orimlig.
Länk till artikel i DN
Att arbetslösheten stiger är väl inte så förvånande. Samma politik har förts av de flesta regeringarna i världen. Man har låtit kapitalet få friare spelregler i tron att det ökade tillväxten. En tro som några liberaler hade redan i slutet på 1700-talet. Men det har aldrig fungerat, utan det har alltid inneburit att ekonomin har kraschat.
I Europa har vi haft borgerliga regeringar som med fulla segel styrt mot undergången i tron att det var den fria företagsamheten som skulle lösa alla problem. Bush regering i USA har också glatt seglat på i tron att allt löser sig av sig själv. Sedan så blir man förvånad över att de som styr över det privata kapitalet roffar åt sig så mycket de kan. Deras bonusar, otroligt höga löner och höga pensionsavtal är alla ett utryck för kapitalismens kärna: Egoismen.
För vanliga människor återstår nu att betala dessa parasitiska kapitalisters rofferi under mycket lång tid. Detta medan de rika knösarna som skapat krisen inte alls berörs, utan lugnt kan fortsätta sina liv som vanligt.
Som slutnot kan jag säga att: Efter eller i samband med finansiella krascher så har det alltid uppstått repressiva inslag som har riktats mot grupper av människor. I Sverige har vi ju FRA och Ipred som färska exempel. Även hetsen mot sjuka och arbetslösa är ett tecken på en mer repressiv attityd mot medborgarna. I grunden en borgerlig syn på tillvaron där den rike är duktig och den fattige är en parasit.
Länk till till artikel i DN om arbetslösheten
Jag läste i DN om höga bonusar samt att man jämförde direktörer och idrottsmän. Med slutledning av den undersökningen och svenska folkets acceptans för höga löner vid exceptionella insatser. Så anser jag att idrottsvärlden borde sätta ribban.
Om en chef kan få sitt företag att bli världsbäst i lönsamhet inom sitt område, så kan det motivera en hög lön. Men om företaget befinner sig i korpserien, så får väl direktören arbeta idéellt eller för en låg lön. Tills han eller hon kan visa att de kan leda företaget till nya höjder.
En lön som direkt är kopplad till företagets lönsamhet och tillväxt vore ju ett gott incitament för chefer i ledande ställning.
Att den borgerliga dominansen i media skulle medföra att Mona Sahlin får fler negativa artiklar än Reinfeldt i opposition är väl inte så konstigt. Det vore ju väldigt underligt om högerpressen skulle vara positivt inställd till en socialdemokratisk partiledare.
